1 år!

 Vilka underbara dagar vi har haft nu och jag har varit ledig!! Helt underbart är det. Äntligen har man fått lite färg på den lilla vita kroppen. Igår låg jag och pressade ett par timmar och det syns! På kvällen hade vi grillkväll med grannarna. Mycke god mat, som vi sköljde ner med god dryck! Riktigt trevligt va det! Detta måste vi göra fler gånger!
Idag har vi varit inne på "Knalle-land" och köpt skor :D. Sen var det hem och lägga sej i solen igen. Ryggens tur idag. Inte lika kul, men man måste ju. Nu har vi ätit middag och ska snart ta hand om det där tråkiga som man måste göra en gång om året (på heder och samvete) men det ska säkert gå bra. Brukar inte vara några konstigheter. Sen blir det väl att titta på hocky-VM i kväll.

"Sand som sakta rinner mellan mina fingrar
så känns det när jag smeker ditt silvervita hår
jag ser ditt ansikte, omtanke och handling utan ord.
Jag sitter tyst, din hörsel är ej längre vad den var
som en gammal oljemålning som välbevarad är

ser jag genom tårarna din ärrade min
med leende i blick och visdom så stark.

Du vet att tiden, din tid är ute snart
men dina ögon säger mig, att du vill stanna kvar.
Solens strålar blinkar i en tår som rinner bort
och som visar mig din tysta sorg, men du klagar ej.
Med varsam hand tårkar jag bort tåren som du har
smeker ömt din kind med all den värme jag kan ge
men en ny tår syns i ögonfransens kant.

Sand som sakta rinner mellan mina fingrar
sammetslent och vackert är ditt silvervita hår
med ömhet i min blick, ser jag att du har somnat in.
Jag sitter tyst, smeker lätt din kind som fårig är.
Sov så gott, min vän, vila din själ.
Jag lämnar tyst det rummet jag känner så väl
och jag får en tår i ögonfransens kant"

                                      
  
 Magnus har skrivit denna dikten, som Robert läste upp under akten i kyrkan
Tack Robert för att du orkade!          
I dag är det ett år sedan vi begravde mamma! Det har gått väldigt fort tycker jag och det känns fortfarande overkligt och tomt. Men det blir lite lättare med tiden. Nu slipper hon iallafall ha ont, och efter att ha varit skild från pappa i 31 år!! så får dom äntligen vara tillsammans igjen

"Far står och väntar på stranden
Ögonen lyser när mor han får se
Så stilla och varsamt han sträcker ut handen
Så vandrar de samman, skiljas ej mer".

Denna dikten stog med i hennes annons. Den säger allt

Kramisar





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0