Ännu en vecka!

 Har vart en bra vecka! Jobbat måndag, onsdag, fredag.
 
På fredagen jobbade jag till 15.00 Sen var det snabt hem och svidade om för att  sätta full fräs ner till Gbg.
Mike fyllde nämligen 22 år och bjöd på fika. Jättetrevligt!
Sen på lördag var det kalas i Falköping. Kära svägerskan fyllde 55.
Hon serverade god mat och paj till efterrätt.
Blev hur mätt som helst. Spånnande att se hur deras nya hus växer fram också.
Årets julmiddag blir där i år!
Idag, söndag, har Kalle och jag varit i Alingsås och fikat. Hade premiärturen på motorcykeln dit.
Gött att det äntligen är säsong för MC:n nu.
Så efter alla kalas och fika, så blir det att ta det lugnt med godsakerna nästa vecka och bara äta nyttigt!!

 Har pratat en del med Magnus på MSN idag. Han trivs hur bra som helst. Har träffat en tjej på Nya Zeeland som han vill vara tillsammans med. Får väl se hur det går med detta. Har skaffat sej egen bil nu också.
Lär inte komma hem på några år inte.  Tack o lov att MSN finns!

Helgen som kommer ska bli riktigt spännande, för då kommer Robert hit med sin nya flickvän!
Jobbar i och för sej till 14.30 på lördag, men dom stannar nog hela helgen. Är verkligen nyfiken på henne, men Anki säger att hon är jättetrevlig.

 Nää. Nu ska jag slö-titta lite på hocky-matchen innan sängen kallar!

KRAMISAR till nästa gång

Aj, aj, aj!

Vaknade i morse med värk i vänster skuldra och i nacken. Trodde det kunde bero på att jag legat på nåt konstigt sätt i natt. Men undan för undan som timmarna gick, så började det värka i högra skuldra oxå!!! Var tvungen att ta väktablett. Kunde inte förstå vad som hänt. Var bara glad över att jag inte skulle jobba idag.
Sen slog det mej. Att stå upp och klappa i händerna 2x45min!!! Kan man få annat än ont då  =D Var ju med Anki och Kristin på Borås arena i går och såg MATCHEN! Så nu gör det inget att det värker. Det var det värt, för det var en bra match och hög stämning där vi stog mitt i klacken.
    Att vi sen slog Blåvit med 2-0 Gör det ännu mera värt  <3 <3

Tack Kalle för att du var snäll att köra in mej till Borås och sedan hämta mej efter matchen <3 jag blev verkligen glad när du erbjöd dej! och Anki och Kristin för att jag fick göra er sällskap

Kramisar


PS. Robert, jag håller alla tummar jag har ;)  DS

1 år!

 Vilka underbara dagar vi har haft nu och jag har varit ledig!! Helt underbart är det. Äntligen har man fått lite färg på den lilla vita kroppen. Igår låg jag och pressade ett par timmar och det syns! På kvällen hade vi grillkväll med grannarna. Mycke god mat, som vi sköljde ner med god dryck! Riktigt trevligt va det! Detta måste vi göra fler gånger!
Idag har vi varit inne på "Knalle-land" och köpt skor :D. Sen var det hem och lägga sej i solen igen. Ryggens tur idag. Inte lika kul, men man måste ju. Nu har vi ätit middag och ska snart ta hand om det där tråkiga som man måste göra en gång om året (på heder och samvete) men det ska säkert gå bra. Brukar inte vara några konstigheter. Sen blir det väl att titta på hocky-VM i kväll.

"Sand som sakta rinner mellan mina fingrar
så känns det när jag smeker ditt silvervita hår
jag ser ditt ansikte, omtanke och handling utan ord.
Jag sitter tyst, din hörsel är ej längre vad den var
som en gammal oljemålning som välbevarad är

ser jag genom tårarna din ärrade min
med leende i blick och visdom så stark.

Du vet att tiden, din tid är ute snart
men dina ögon säger mig, att du vill stanna kvar.
Solens strålar blinkar i en tår som rinner bort
och som visar mig din tysta sorg, men du klagar ej.
Med varsam hand tårkar jag bort tåren som du har
smeker ömt din kind med all den värme jag kan ge
men en ny tår syns i ögonfransens kant.

Sand som sakta rinner mellan mina fingrar
sammetslent och vackert är ditt silvervita hår
med ömhet i min blick, ser jag att du har somnat in.
Jag sitter tyst, smeker lätt din kind som fårig är.
Sov så gott, min vän, vila din själ.
Jag lämnar tyst det rummet jag känner så väl
och jag får en tår i ögonfransens kant"

                                      
  
 Magnus har skrivit denna dikten, som Robert läste upp under akten i kyrkan
Tack Robert för att du orkade!          
I dag är det ett år sedan vi begravde mamma! Det har gått väldigt fort tycker jag och det känns fortfarande overkligt och tomt. Men det blir lite lättare med tiden. Nu slipper hon iallafall ha ont, och efter att ha varit skild från pappa i 31 år!! så får dom äntligen vara tillsammans igjen

"Far står och väntar på stranden
Ögonen lyser när mor han får se
Så stilla och varsamt han sträcker ut handen
Så vandrar de samman, skiljas ej mer".

Denna dikten stog med i hennes annons. Den säger allt

Kramisar





RSS 2.0